11:28:00
Att nekas rätten till vård
Känner att jag måste skriva till er med anledning av min sjukdom och det vårdplaneringsmöte jag kallades till dagarna före jul 2017. Ett vårdplaneringsmöte som gav mig hopp om att jag äntligen skulle få den vård jag behöver men som endast resulterade i ett ingenting. För mig är inte det vad vårdplanering innebär.
Några av er känner till mig och min sjukdom lipödem. Några av er har jag även haft kontakt med under de tre år som gått sedan jag först sökte hjälp. Under den här tiden har jag bara blivit sämre och sämre och nu kan jag inte sjunka längre ner på skalan. Idag lever jag mitt liv sittandes i soffan här hemma och försöker hitta någon form av mental styrka till att överleva dagar, kvällar och nätter av smärta och orörlighet. Det är inget liv men vad kan jag göra, sjukdomen har tagit över min kropp och gör mitt liv till ett helvete som aldrig tar slut. Jag har inte ett värdigt liv längre.
Efter vårdplaneringsmötet kan jag konstatera följande. Plötsligt erkänner man diagnosen lipödem som ställts av en erfaren läkare utanför Västerbotten, trots att man själva klassat det som fetma och erbjudit gastric bypass-operation. Man erkänner också att man ser mitt enorma lidande och säger sig förstå hur jag har det på grund av sjukdomen. Ändå väljer man att neka mig vård och behandling, gömmer sig bakom rekommendationer från Svensk plastikkirurgisk förening. Man kan sträcka sig till att skicka en remiss till Medicincentrum fast jag vet att de inte tar emot mig. Att därefter, ett flertal gånger, upprepa frågan om jag är nöjd med åtgärden är för mig en kränkning högst upp på skalan. Man erkänner min sjukdom, erbjuder sig att skicka en remiss men det är också allt. Det får mig att känna skam, förtvivlan och frustration men också ilska.
Beskedet från Medicincentrum kom för en tid sedan via min hälsocentralsläkare, jag fick en kopia av deras utlåtande. Man skriver bland annat:
"Enligt verksamhetschef Cecilia Mattsson har man diskuterat på landstingsledningsnivå var dessa ska behandlas och kommit fram till att det ska hanteras i primärvård med hjälp av plastikkirurgen om kirurgisk åtgärd övervägs; Medicincentrum skall däremot inte ha ansvar för denna patientgrupp. Det är inte svårt att förstå att denna kvinna har ett vårdbehov och ett stort lidande, men eftersom vi saknar både kompetens och behandlingsstrategi, så ser vi inte att vi kan göra någon nytta för henne och kommer således inte att kalla henne till Medicincentrum."
Precis som förväntat. Så nu är jag tillbaka på noll. Läkare erkänner mitt vårdbehov men vägrar att göra något för mig. I tre år har jag skickats runt i systemet och under den tiden har jag bara blivit sämre. Att som patient behandlas så nonchalant är inte värdigt Sveriges bästa sjukhus. Tilltron till er och svensk sjukvård är därför mycket låg eftersom inget för framåt mot en lösning. Ni tvingar mig till långvarig heltidssjukskrivning, troligen sjukpension trots att jag har många år kvar att ge i arbetslivet. Jag borde ha rätt till vård precis som andra har för sina sjukdomar. Därför fortsätter jag att kämpa. Gör jag inte det så är livet över för min del.
Jag avslutar det här ropet på hjälp med en uppmaning till er, våra folkvalda politiker. Nu är det dags för er att ta kvinnosjukdomen lipödem på allvar. Det är hög tid för er att vakna, ändra inställning kring denna sjukdom och erbjuda vård här hemma eller utomlands. Jag anser att ni är skyldiga mig detta efter denna utdragna och plågsamma process. Det är dags för er att ge mig livet tillbaka, ge mig ett värdigt liv som människa.
Ska bli intressant att se om det kommer några svar...