allrahemligasterummet.blogg.se

2017-11-27
11:27:00

Tystnad

 
En längre tid har det varit tyst här på bloggen. Jag har helt enkelt inte orkat, har inte funnit någon kraft alls för att skriva av mig känslor och tankar. All energi har lagts på att försöka stå ut med dagen, med det liv jag lever just nu. Ett liv som i princip står helt stilla. Men tyvärr stannar det inte där, jag får ingen vila från sjukdomens värld. Andras känslor ska också göra sig hörda och för mig blir det tillslut bara en ond cirkel. Det känns som allt bara kretsar kring det här, att det är det enda man vill prata om. Men det finns ju så mycket annat roligt att prata om. Varför älta och tjata om det som bara gör ännu mer ont i mig. Kan ingen förstå, jag har nog med att hantera det liv jag lever just nu.
 
Under de månader som gått har jag väntat på ett besked från landstinget rörande mig och den uteblivna vården. Men det har varit tyst från deras sida och jag har fått jaga dem för att höra vad som händer i mitt ärende. Men svaren har dröjt och det fick mig att besöka en stor mässa här i stan där jag visste att politiska partier skulle delta. Här visade jag upp mig och min sjukdom, sittandes i rullstol. Jag berättade om verkligheten, hur det känns att gå från att vara aktiv till att bli stillasittande hemma. De fick veta hur förnedrande det är att bemötas av läkare som varken vill lyssna eller göra något för att hjälpa, bara stämpla en som gravt överviktig och rekommendera gastric bypass-operation. Jag ville väcka dem, få dem att reagera och inse att vi är en grupp som också har rätt till vård. Men politiker är som de är, de lyssnar och håller med, kommer med svävande svar och löften men i slutänden står jag där ensam kvar med min sjukdom utan att något händer.