Varm i hjärtat, tagen av alla positiva kommentarer som brevet fick av mina medsystrar. Det känns både sorgligt och skrämmande att så många av dem delar mina upplevelser, att man gått igenom samma resa med nonchalant bemötande, obehag och nekande av behandling för sin sjukdom. Det räcker inte att vara påläst och ha med dokumentation till läkarbesöket, man ordineras trots allt bantning och motion för sin övervikt. Det här bemötandet måste upphöra, sjukvården måste ändra attityd och ta itu med patienter som lidit nog. Jag tror faktiskt inte att någon läkare skulle vilja byta plats med någon av oss, bli fånge i sin egen kropp och inte kunna arbeta eller ta del av social samvaro.
Jag hoppas verkligen att mitt brev kan ge någon effekt i den riktningen, att de tar till sig kritiken och ger oss den vård vi behöver för att klara av att leva livet. En rejäl ursäkt för bemötandet vi får vore faktiskt också på sin plats. Det förtjänar vi alla som bär på sjukdomen.
Och till er som har hittat en läkare som lyssnat och vill hjälpa, var rädd om honom/henne...
