11:32:00
Från en till en annan
Fick många tips av mina medsystrar för att komma vidare och föra det hela framåt. Jag fick ett nytt namn att kontakta inom vården, en landstingspolitiker i mitt län. Jag ringde men hon var upptagen, bad att få ringa mig senare på eftermiddagen. Hon hörde av sig och jag fick berättade hela den långa historien igen. Hon lyssnade, förfasades och ställde en del frågor. Det kändes som hon verkligen visade empati för min situation. Mitt fall ville hon gå vidare med och skulle ta en del kontakter, ta upp det till diskussion. Hon bad mig kontakta ordföranden i hälso- och sjukvårdsnämnden, tillika landstingsråd. Samtalet avslutades med att hon bad mig att hålla kontakten och berätta hur det gick.
Jag ringde ordföranden, drog historien ytterligare en gång. Kände inte samma empati men tog chansen att påtala att jag inte var ensam om att bli illa bemött, att många med mig blir kränkta och dömda av läkare som tydligen inte verkar veta något om lipödem. Hon bemötte mitt påstående, berättade att någon fler hört av sig och att man lyft frågan. Hon ville dock kolla upp det hela lite mer innan hon kunde ge mig någon form av besked, bad att få återkomma efter helgen. Där tog samtalet slut.