10:21:00
Ett liv med pulver
Timmar blev dagar, veckor och månader. Kallades till informationsträff, fick veta mer om gastric-bypass och vad som väntade efter ett sådant ingrepp. Åkte hem med blandade känslor, sorterade tankarna och insåg att förändringarna skulle bli stora. Kallades tillbaka till träff med läkare som sa mig att operationen nog skulle få mitt ben att minska i volym. De var beredda att hjälpa mig men jag måste jag tappa lite i vikt, det var en regel de hade. Tillsammans kom vi fram till att jag skulle börja leva på pulvermat med tanke på att mitt motionerande var obefintligt.
Åkte hem igen med några provpåsar av den kommande menyn. Dagen efter började den nya fasen, pulverdieten. Fyra gånger om dagen förvandlades pulver till en shake eller varm soppa, däremellan stod det vatten på menyn. De första två veckorna tappade jag några kilon men sedan tog det plötsligt tvärstopp. Vågen visade på viktuppgång. Det måste vara nåt fel, jag vägde mig igen… och igen. Men samma resultat visade sig envist, jag var tillbaka där jag började. Besviken lämnade jag hälsocentralen men intalade mig att det bara var en tillfällighet just denna vecka.
Så jag bet ihop, fortsatte med pulver men varje vecka visade sig samma resultat på vågen, ingen viktnedgång alls. Jag intalade mig att jag inte kunde ge upp nu utan fortsatte envist med pulver. Någon gång måste ju kroppen börja tappa i vikt. Tre månader gick och mitt ben kändes tyngre än någonsin. Vid mätning hade låret vuxit hela 25 cm i omkrets och då insåg jag också att det andra benet hade börjat växa. Jag ringde sjukhuset, fick prata med en sköterska om min situation. Ganska snabbt fick jag ett rakt svar tillbaka; "ingen viktnedgång, ingen operation… men jag ska skriva in i journalen att du ringt". Jag lade på...