allrahemligasterummet.blogg.se

En fredag mitt i sommaren. Solen lyser med sin frånvaro och det speglar också mitt humör. Är irriterad över att smärtorna i ben och rygg är så starka idag. Det går så långt att tårarna kommer när den gnolande värken blir för stark. Kanske är det också därför som regnet plötsligt börjar falla. Stora tunga droppar som piskar hårt mot den torra marken så att det dånar. Drar täcket över mig, försöker få lite värme i den plågade kroppen. Det hjälper inte så det blir ett täcke till och sedan en värmepläd på full värme.

 

Efter en stund söker sig värmen tillbaka i min kropp. Uttråkad börjar jag surfa runt och plötsligt dyker en låt upp som passar så bra in på min sinnesstämning. Orden träffar som ett käftslag och får mig på fall. Känner mig verkligen som creep och wierdo, i alla fall när jag lämnar hemmet och möter folk. Tänker då på alla som stirrar, pekar och dömer mig. Varje gång har jag då ställt mig frågan om vad jag gör där och varför jag utsätter mig för detta när jag vet hur det blir. Är det verkligen värt priset av förnedring eller är det bättre att stänga in sig hemma. Orkar inte grubbla mer på det hela. Sätter låten på repeat...