06:02:00
Frustration
Förbannade kropp, förbannade sjukdom, förbannade liv... Jag vrålar ut min frustration över allt som är, det liv jag nu tvingas till att leva. Jag skriker ut ett rop på hjälp, gråter och ber att någon ska ta mig ur denna fångenskap. Livet är just nu ett mörker där jag inte hittar den rätta vägen. Inom mig pågår ett krig som trasar sönder mig. Jag vet att jag måste få ur mig all den smärta som tynger min själ. Jag vet att jag måste hitta de små ljusglimtarna som får mig att kämpa vidare och inte ge upp allt, ge upp livet. Men just nu orkar jag bara inte, motivationen saknas och allt känns så hopplöst. Jag har vrålat ut min frustration och gråtit oceaner över min livssituation, det liv som inte är jag men som jag tvingas leva. Känner mig så ensam innanför mitt skal, så värdelöst liten där bakom masken.